Sweats vs tights

Foto: Paul Kolnik


Jag valde mellan män i trikåer och män i... ja, mjukisbyxor. New York City Ballet och Tivolis symfoniorkester uppträde i konsertsalen, ungefär samtidigt gled Snoop in på KB-hallen.
Eftersom jag inte kunde motstå kärlekshistorien mellan ryska koreografen George Balanchine som i början av 1930-talet grundade sin egen amerikanska balettskola i New York, det som ett par år efter andra världskriget skulle bli danssällskapet New York City Ballet, och en 15-årig dansare föll valet på det förstnämnda.

Den unga dansaren hette Suzanne Farrell och fick, utan att tidigare ens ha uppträtt utanför sin skola, direkt en fast plats i New York-baletten i början av 1960-talet. Plötsligt gavs alla huvudroller till henne. Balanchine gick gärna själv in och dansade hennes motroller.

Andra dansare började att droppa av nu när allt baletten gjorde kretsade kring tonåringen och lärarens uppenbara romans.

En dag berättade George Balanchine för Suzanne att han skilt sig. Vad han inte räknat med var att Suzanne Farrell var hårt troende katolik. I häftig protest lämnade hon New York City Ballet, gifte sig med en danskollega och bröt kontakten med sin före detta koreograf under fem år. Därefter kom hon tillbaka till danssällskapet och stannade tills Balanchine dog. De sista baletter han skrev hade solopartier skrivna för henne.

George Balanchine gifte sig fem gånger i livet, men aldrig med Suzanne Farrell.