onsdag 29 oktober 2008

Dinner in the dark


I Köpenhamnsstadsdelen Vesterbro finns en restaurang som heter Dark Waiter.
Utifrån ser det ut som vilken restaurang som helst, och så är det också Hansens køkken & bar som huserar på de två första våningsplanen. Det är först när du kommer upp på andra våningen som det blir tydligt att det här är inte är en vanlig restaurang.
Framför dörren in till restaurangmatsalen hänger tjocka, svarta draperier. På andra sidan är det mörkt som i graven.

Dark Waiter är Köpenhamns första mörkerrestaurang. Jag var där i förra veckan.

I slutet av 90-talet öppnade den första mörkerrestaurangen i Zürich. En grupp synskadade låg bakom idén att låta seende äta och dricka i totalt mörker. Servitörerna är synskadade och de enda som kan orientera sig i mörkret. På bara några år har trenden spridit sig från storstad till storstad och i dag finns mörkerrestauranger i Paris, London och Tokyo.

På andra sidan de där draperierna är det becksvart. Det spelar ingen roll hur intensivt du stirrar ut i mörkret, du ser ingenting i alla fall.

Jag hade glömt berätta att jag är vegetarian, följdaktligen hann jag tugga i mig stora bitar av både Jerseyko och serranoskinka under kvällen. Värst var ändå den sträva bit lax som jag, innan jag hade lärt mig hantera kniven, tvingades bita av på mitten för att inte kvävas av rökt fisk.
Smaken förändras inte så mycket i mörket, möjligen blir den lite intensivare, men matens konsistens får en helt annan betydelse. Eftersom du inte ser vad som ligger på tallriken är det först när du stoppar in maten i munnen som det går att avgöra vad det är.

Åsa Öström är sensoriker vid Örebro Universitet. Hon bekräftar att matens konsistens blir viktigare när du inte ser vad det är. Det kan till exempel vara lätt att ta fel på svamp och skaldjur eftersom båda livsmedeln kan ha en något slemmig konsistens.

Jag lyckades i alla fall ta mig igenom en trerätters-middag i totalt mörker.
Det värsta missödet var när min bordgranne försökte skåla med mig, missade och drämde glaset i mitt huvud.
Ja, och så när jag hällde kaffe på duken. (Ingen hade förklarat hur jag skulle göra för att känna om glaset var fullt när det rörde sig om varm dryck.)

Med tanke på hur borden såg ut efter middagen känns lite kaffespill mindre viktigt.

Danska Politiken var också där och ja, den svenska journalisten som försvinner i mörkret är jag.

tisdag 28 oktober 2008

Ett halvhalvfullt Babel

Foto: Scanpix

Ungefär så här såg det ut utanför Babel vid halv ett-tiden i lördagskväll. Förbipasserande nattsuddare trodde antagligen att klubben var fylld till bristningsgränsen och att vakterna bara tillämpade en-ut-en-in-principen. Jag vill här och nu avliva den myten.

Efter 45 minuter i kön släpptes vi äntligen in till ett halvfullt dansgolv och en halvhalvfull bar/lounge.
Det är 2008, har vi inte tröttnat på merförsäljning i klubbvärlden?

tisdag 21 oktober 2008

Bob åker tunnelbana

Nu har jag snick-snackat med en Bob Hansson som inleder med att berätta att han är på väg till en repetion och om jag undrar varför det brummar så förfärligt är det för att han kör moped.

Jag ser framför mig hur den gänglige poeten tar sig fram genom Stockholms gator på en alldeles för liten, och i värsta fall sönderrostad, moppe. Jag fruktar att samtalet vilken sekund som helst ska brytas av skrikande däck, metall som skrapar mot asfalt och sedan tystnad.
Som tur är ställer han ganska snart ifrån sig mopeden för att hoppa på tunnelbanan. Jag andas ut, Bob pratar om sin nya bok, sin nya show och nya skivan när det plötsligt blir knäpptyst i luren.
Bob har åkt in i en tunnel.
Detta upprepas fem eller sex gånger under vårt samtal. Jag ringer upp, Bob ber om ursäkt, jag hinner ställa några frågor, han pratar på... och försvinner.

Till slut ger jag upp och tackar för mig samtidigt som spårvagnen plingar till:
- Hallunda, här ska jag av!, hojtar Bob.
Men då har jag slut på frågor.

The death of Diego

DI:s månadsmagasin Diego går i graven. Tidningen kommer ut med tre nummer till innan medarbetarna flyttar över till huvudtidningen.
Det är synd då Diego under de senaste åren har fyllt ett tomrum någonstans mellan Fokus überseriositet och modemagasinens emmellanåt lyckade försök till god journalistik.

I senaste numret, som jag hittade under en hög av kladdiga gratistidningar på ett Öresundståg, har Diego-redaktionen tagit pulsen på ”den orädda generationen”. De utgörs av kvinnor födda på 80-talet som enligt tidningen sopar mattan med sina manliga kollegor. Bland de intervjuade finns Arenas debattör Katrine Kielos, stjärnkonsulten Sara Najafi på Accenture och Johanna Möllerström som kan titulera sig aktiestrateg, politiker och författare.

Kanske inte världens mest nyskapande idé, men smart och välskrivet.

söndag 19 oktober 2008

Bob pratar snusk

Jag är så glad att det inte bara är jag som kollar jobbmejlen under helgen, har fått svar både från kulturnämnden och radioteaterchefen i Malmö (visserligen ett ganska bitskt sådant).

Nu kan jag börja jobba direkt på måndag morgon och slipper sitta och rulla tummarna tills tjänstemännen som drog på afterwork (gör tjänstemän sådant?) halv fyra i fredags har hunnit ikapp.

Nej just det, jag ska ju utöka jakten på Bob Hansson. Exil-helsingborgaren släpper album med låttitlar som "Bob pratar sex" och "Sädesceller". Han verkar må prima efter uppbrottet med Nour.

Behöver jag tillägga att jag fortfarande inte har vågat lyssna på skivan?

lördag 18 oktober 2008

13.22: Tåget till Kph

4,5 timmars sömn borde inte vara tillräckligt, men kan jag somna om? Nej.
Kanske börjar den där irish coffeen jag drack vid tio-tiden kicka in nu.
I stället gör jag upp ett schema för dagen:

8.30–9.00
Städa och plocka undan.
9.00–11.00
Träna.
12.00–13.00
En runda på stan.
13.22
Tåget till Köpenhamn. Införskaffa x antal danska magasin, kolla upp restaurangen som jag eventuellt ska till nästa fredag och lämna tillbaka Hannes nycklar.
18.30
Tillbaka till Malmö. En sväng inom Challe för att lämna tillbaka hennes bok om kulturstudier som jag inte ens använde mig av inför Peter Geenaway-intervjun.
19.30
Ringa Anna. Utgång?

onsdag 8 oktober 2008

Ricky and Ronny


Jag ansöker om skilsmässa. Efter 90 minuter i ett dysfunktionellt äktenskap har jag tappat fokus.

Det börjar med tvivel på partnerns känslor. Sedan kommer avundsjukan, svartsjukan, förbannelserna och de bisarra sexuella fantasierna. Någonstans i mitten dyker spermapojken upp, rosafärgad och oformlig, känslig för kyla och sjuklig. Jag kan inte annat än tolka det som ett obefruktat ägg.

Belgiska Needcompany besöker Malmö för första gången. The Ballad of Ricky and Ronny är en modern kärlekshistoria om ett par som flytt in i en fantasivärld där allt fortfarande är möjligt. Anna Sophia Bonnema och Hans Petter Dahl sjunger i skepnaden av sina alteregon - Ricky och Ronny, rättframt och förföriskt till musik med influenser av Nico och Leonard Cohen.

De kallar det popopera, men har inte riktigt bestämt för vem. Sista halvtimmen kollar jag oavbrutet mobilen och tappar bort mig själv i poetiska texter till musik som skulle kunna getts ut av ett mindre nogräknat skivbolag.

Är det bra då? Om vi säger så här: Lite äktenskapsrådgivning skulle inte skada.

måndag 6 oktober 2008

Bloggberoende

Jag: "Gud, vad Blondinbella har gått ner i vikt!"
Jenny: "Eeehh..."

Facebook, dyngan.se, stureplan.se, pause.se... jag anar ett mönster.

torsdag 2 oktober 2008

T minus 32

6.07 står min väckarklocka på. Då sänds de första 20 minuterna av nattens debatt mellan Sarah Palin och Joe Biden.
Sjukt spännande.

SVT24 fredag 3 okt kl 03.00-04.30: USA-valet: Vicepresidentkandidatdebatten
(direkt)
SVT1 fredag 2 okt kl 06.07-06.30 ca: USA-valet:
Vicepresidentkandidatdebatten (debattens första 20 minuter, textat)
SVT2 & SVT24 fredag 3 okt kl 09.30-11.00: USA-valet:
Vicepresidentkandidatdebatten (repris)
SVT24 natt mot onsdag 8 okt (starttid ej fastställd): USA-valet:
Presidentkandidatdebatt nr 2: (direkt)
SVT2 & SVT24 onsdag 8 okt kl 12.35-14.10: USA-valet:
Presidentkandidatdebatt nr 2: (repris)
SVT2 & SVT24 onsdag 8 okt kl 14.10-15.40: USA-valet:
Vicepresidentkandidatdebatten (repris)

onsdag 1 oktober 2008

No logo-shirts

1997 började Dov Charney tillverka enkla, vita t-shirts i en fabrik under en motorväg i Los Angeles. Två år senare lanserades tröjorna under namnet Amercian Apparel.

I dag har företaget över hundra butiker världen över och myten om Dov Charney har kanske börjat bli lite för stor för hans eget bästa. 2004 anklagades han för sexuella trakasserier av tre unga kvinnor som tidigare varit anställda på företaget och rykten om att han gör anställningsintervjuer iförd endast kalsonger och ger bort dildos till sina anställda har cirkulerat.

Sant eller inte, Charneys rykte som en inte helt reko kille är raka motsatsen till företagets präktiga image. Alla produkter tillverkas av anständigt avlönade arbetare i USA, varav merparten är spansktalande invandrare. På hemsidan kan man också läsa om företagets engagemang i immigrationsfrågor, den miljövänliga produktionen och hur de erbjuder fri massage och lektioner i engelska till sina anställda.

American Apparels målgrupp har alltid varit unga vuxna i storstäder, 2007 öppnade den första butiken i Sverige på Götgatan i Stockholm, och enligt företagets hemsida planerar man nu för en ny butik på Storgatan i Malmö.
Vågar man gissa att de i så fall kommer att ta över de tomma lokalerna ut mot gatan?
Stockholm
Götgatan
Kungsgatan (Coming Soon)

Malmö
Storgatan (Coming Soon)

http://americanapparel.net/intl/sweden.html

Grote Trekdreef, Utrecht, The Netherlands


Om köket är fjärde rummet i andra raden från vänster borde mitt rum vara det med beiga väggar och vitt tak strax intill.

Space Invaders



Formsvacka

6 rätt av 7 möjliga Bra! Snudd på full pott.

Av de 28889 personer som hittills gjort testet, klarade du dig bättre än 24066 (83%).

Fel. Kungen?
Du svarade: B) Ludvig XIV.
Rätt svar var: C) Ludvig XV.
Madame de Pompadour var Ludvig XV:s mätress och utövade stort inflytande över den dåtida politiken. Läs mer


Så har andra svarat på fråga 6:

2% 56% 29% 13%
Går det att skylla på dåligt sifferminne?

Tempoväxling

Om gårdagen var sjukt effektiv, förutom när jag drog iväg för att hämta upp Lotta inför den där jobbintervjun som inte var någon jobbintervju eftersom det inte fanns något jobb en timme för tidigt, har onsdagsmorgonen varit raka motsatsen.

Jag har inte ringt Hörby kommun och tagit reda på vad de egentligen ville att jag skulle göra för skamligt lite pengar, jag har inte kollat upp adressen för cylinderhuset och jag har inte bokat ny tid till tandläkaren efter panikavbokningen förra veckan.
Nu är det snart lunch och efter det kommer jag antagligen att göra ännu mindre.