...när det är dags att deklarera och du inte för du ditt liv kan dra dig till minnes när du sålde 100 Scania-aktier. Du kan överhuvudtaget inte komma ihåg att en sådan affär någonsin har ägt rum. Och några 3 500 har du inte sett röken av. Hur full var du i lördags? Är det här "The Truman show"?
...när du verkligen måste hinna med 17.22-tåget. För att vara på den säkra sidan behöver du ta 17.08-bussen som alltid är en minut försenad. Utom i dag. Du sätter fart mot busshållplatsen. Högerstöveln fastnar i kullerstenen och en liten bit av skinnet stannar kvar i graniten. Dörrarna stängs. Anteckningsblock, mobil och nycklar flyger ur väskan som du slarvigt slängt över axeln. Bussen kör.
– Du skulle sprungit fortare, säger en man i beige gubbjacka och beige byxor med pressveck när du efter att ha samlat ihop dina saker kommer fram till busshållplatsen.
Jo tack, jag vet.
...när du har 30 minuter på dig att skriva en jobbansökan (du började faktiskt en timme före deadline) och datorn hänger sig. När du väl får igång den igen är ALLT borta. Du får inte jobbet eftersom du aldrig sökte det.
...när du är sen till jobbet, backar rakt in i grannens bil, skrapar sidospegeln i cementväggen och bromsar så häftigt att pengar, kreditkort, lypsyl, passerkort och matlåda hamnar under sättet. Och just det, det blir en stor buckla på bilen.
...ett uttryck jag har snott från Carolina Gynning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar