Nu har jag snick-snackat med en Bob Hansson som inleder med att berätta att han är på väg till en repetion och om jag undrar varför det brummar så förfärligt är det för att han kör moped.
Jag ser framför mig hur den gänglige poeten tar sig fram genom Stockholms gator på en alldeles för liten, och i värsta fall sönderrostad, moppe. Jag fruktar att samtalet vilken sekund som helst ska brytas av skrikande däck, metall som skrapar mot asfalt och sedan tystnad.
Som tur är ställer han ganska snart ifrån sig mopeden för att hoppa på tunnelbanan. Jag andas ut, Bob pratar om sin nya bok, sin nya show och nya skivan när det plötsligt blir knäpptyst i luren.
Bob har åkt in i en tunnel.
Detta upprepas fem eller sex gånger under vårt samtal. Jag ringer upp, Bob ber om ursäkt, jag hinner ställa några frågor, han pratar på... och försvinner.
Till slut ger jag upp och tackar för mig samtidigt som spårvagnen plingar till:
- Hallunda, här ska jag av!, hojtar Bob.
Men då har jag slut på frågor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
dessa intervjuer/reportage du skriver om här i din blogg, vilken tidning är det för?
Den fantastiska lokaltidningen Helsingborgs Dagblad. '
Om du letar efter Greenaway får du googla, det var för en nyhetsbyrå och jag har ingen aning om var det jobbet hamnade.
Har du läst Karin Arbsjös artikel i Sydis borde det vara fullt tillräckligt.
Vad roligt att du frågar! Äntligen har jag hittat ett ämne som engagerar: Bob Hansson.
Skicka en kommentar