Dinner in the dark

I Köpenhamnsstadsdelen Vesterbro finns en restaurang som heter Dark Waiter.
Utifrån ser det ut som vilken restaurang som helst, och så är det också Hansens køkken & bar som huserar på de två första våningsplanen. Det är först när du kommer upp på andra våningen som det blir tydligt att det här är inte är en vanlig restaurang.
Framför dörren in till restaurangmatsalen hänger tjocka, svarta draperier. På andra sidan är det mörkt som i graven.

Dark Waiter är Köpenhamns första mörkerrestaurang. Jag var där i förra veckan.

I slutet av 90-talet öppnade den första mörkerrestaurangen i Zürich. En grupp synskadade låg bakom idén att låta seende äta och dricka i totalt mörker. Servitörerna är synskadade och de enda som kan orientera sig i mörkret. På bara några år har trenden spridit sig från storstad till storstad och i dag finns mörkerrestauranger i Paris, London och Tokyo.

På andra sidan de där draperierna är det becksvart. Det spelar ingen roll hur intensivt du stirrar ut i mörkret, du ser ingenting i alla fall.

Jag hade glömt berätta att jag är vegetarian, följdaktligen hann jag tugga i mig stora bitar av både Jerseyko och serranoskinka under kvällen. Värst var ändå den sträva bit lax som jag, innan jag hade lärt mig hantera kniven, tvingades bita av på mitten för att inte kvävas av rökt fisk.
Smaken förändras inte så mycket i mörket, möjligen blir den lite intensivare, men matens konsistens får en helt annan betydelse. Eftersom du inte ser vad som ligger på tallriken är det först när du stoppar in maten i munnen som det går att avgöra vad det är.

Åsa Öström är sensoriker vid Örebro Universitet. Hon bekräftar att matens konsistens blir viktigare när du inte ser vad det är. Det kan till exempel vara lätt att ta fel på svamp och skaldjur eftersom båda livsmedeln kan ha en något slemmig konsistens.

Jag lyckades i alla fall ta mig igenom en trerätters-middag i totalt mörker.
Det värsta missödet var när min bordgranne försökte skåla med mig, missade och drämde glaset i mitt huvud.
Ja, och så när jag hällde kaffe på duken. (Ingen hade förklarat hur jag skulle göra för att känna om glaset var fullt när det rörde sig om varm dryck.)

Med tanke på hur borden såg ut efter middagen känns lite kaffespill mindre viktigt.

Danska Politiken var också där och ja, den svenska journalisten som försvinner i mörkret är jag.